Lars Mikael Raattamaa (född 1964) är ett av den svenska samtidspoesins viktigaste namn. Få poeter har fått samma uppmärksamhet på 00-talet och hans diktsamling, Helgonlegenderna: väv (Albert Bonniers Förlag, 2000) hyllades av en enig kritikerkår. Raattamaa bor i Stockholm, är utbildad arkitekt och skriver ofta om arkitektur i Aftonbladet. Hans föräldrar kommer från Tornedalen där han vistades under sina barndoms somrar. Raattamaa debuterade som författare 1989 med boken Ur krakars gäld. Raattamaa berättar i en intervju att För mig var diktskrivandet ett glidande in från musiken, mitt första band hette Arla harp. Vi spelade punk och ska.
Raattamaa har bland annat tilldelats Sveriges Radios Lyrikpris 2001 och Aftonbladets litteraturpris 2003.
Ur motiveringen till Aftonbladets litteraturpris:
Han kommer inte med ett språk, han kommer med enskilda ord, som är lika mycket värda. Precis som människor. Han talar om de tvingande, utestängande mekanismerna i klass, språk och rum. Han vill förbi, till ett nytt land, där det råder ordkommunism. Ta dig in i hans dikter, stanna där lite längre än vad du normalt gör, virvla sedan omkring i dess tunna luft, sedan kan du spana nedåt, men bara om du har lust... Vad hittar du inför en eventuell landning? En stol. En röd stol. Så står det skrivet. En röd stol. Ja, sätt dig då. Mjukt och vackert sitter du där och kan insupa, och så smått kommentera, hans poesi.
Bibliografi
Ur krakars gäld (1989)
Glädjens krig i allt och i allt det ljusa (1993)
Ingenting annat(materia) (1996)
Helgonlegenderna:väv (2000)
Politiskt våld (2003)
Svensk dikt (2006)
Mallamerik, mallammer, malameri, mallame, amerik, mallameka, merrikka (2008)